Nu när Eilif blir lagd på mage lyfter han huvudet så högt att han kan vrida på huvudet och titta både till vänster och till höger. Nu böjer han kroppen så mycket att han ser ut som en banan men har inte lyckats att vända sig runt ännu.

 

Eilif och resten av familjen har nu tillbringat jul- och nyårshelgen hos Magdalenas föräldrar i Gnarp. Under den fem timmar långa bilfärden har han skött sig exemplariskt och sovit gott, helt tills vi stannat för att äta. Mamma Magdalenas farhågor besannades därmed aldrig och vi behövde inte stanna i stora skogen för att laga mat till honom mitt i natten. Eilif har under julhelgen träffat många släktingar som han inte träffat tidigare.

 

 

 

På förmiddagen på julaftonen kom Magdalenas mormor Astrid 87 år (som har födelsedag på samma dag som Eilif) och Magdas moster Siv på förmiddagskaffe. Här sitter Magdalena och Eilif tillsammans med Astrid i Åsbacken.

 

 

Under julmiddagen, som intogs tillsammans med Eilifs gammelfarfar Edvin 86 år och hans fru Karin 80 år, var Eilif mittpunkten och han fick sitta i många knän innan middagen var över.

 

 

Och så lyckades vi äntligen ta ett familjefoto efter flera veckors tid, framför granen och allt...

 

 

 

Får säga som Magdas kusin Jenny (på bilden) sa när hon såg detta kort "att en sån liten krabat kan fånga ett helt rums uppmärksamhet". Här är vi på den årliga julmiddagen i Bosta (hos Magdas mormor). De som ser så sött på Eilif är hans morfar Kent, Magdas kusin Jenny och hennes mamma Marita. Ett fantastiskt kort om jag får säga det själv (Magdas kommentar).

 

 

 

Här sitter Eilif i gammelfarmor Ingegärds knä i hennes lägenhet i Hudiksvall.

 

 

 

Nyårsaftonen firades av vår lilla familj i Åsbacken tillsammans med Eilifs mormor, morfar, morbror Magnus, moster Jenny och kusin Pontus. För detta tillfälle passade Eilifs fina stjärnpyamas utmärkt att ha på sig, mammas favvoplagg för tillfället :-) 

 

Här har han precis fått mat av pappa och ska förhoppningsvis rapa efter att ha intagit nyårsmiddagen. Han är ingen rapare och får troligtvis inte i sig så mycket luft när han äter för han har aldrig (peppar peppar ta i trä...eller bank i bordet som man säger i grannlandet) ont i magen.

 

Vid 12-slaget tittade (och hörde) de vuxna alla raketer som sköts upp luften. Magdalena var lite nervös att Eilif skulle vakna av alla de höga smällarna som ekade mellan bergen och fällde denna kommentar "Skulle de inte kunna tillverka ljudlösa raketer?". Magnus skrattade och tyckte att detta var en kommentar som definitivt kom från en mamma. Magdalena kände sig plötsligt väldigt vuxen, gammal och faktiskt också lite tråkig. Inget av barnen vaknade i alla fall av några smällar utan bägge sov så gott. Kummin var däremot skraj och gillade inte (heller!) smällarna.

 

 

 

Nu är vi åter hemma i Örebro. Här ligger Eilif och leker med sin allra första leksak som är en aktivitetstrapez eller sk babygym. Den fick han av sin mormor och morfar i julklapp och den tycker han redan är rolig. Han kan ligga helt själv på golvet och prata och skratta åt/med denna leksak.